Kära Svenneland

Jag måste ta ett uppehåll från bloggen. Jag har märkt att bloggen är lågt prioriterad för tillfället och jag måste liksom go with the flow.  Så, därför tar jag en paus och försöker att röja undan andra projekt. Återkommer sedan med fler uppdateringar.

Hijab handsfree

Jag läste på en blogg för ett bra tag sen där en muslimsk tjej skrev om fördelarna med att bärna hijab. Bland annat talade hon om att man kunde liksom sätta fast mobilen vid sidan av örat och på så vis uppnå en handsfree-effekt. Lustigt tyckte jag, men undrade om det verkligen var möjligt.

Men nu har jag sett det, två gånger! Två olika kvinnor här i mitt hood gick omkring och pratade i telefon med hijab. Ganska häftigt tyckte jag. Intressant att se de vardagspraktiska fördelarna med att bära slöja. Jag känner ingen som gör det nämligen, så jag har aldrig haft tillfälle att fråga någon.

När jag googlade ”hijab handsfree” fick jag upp hur mycket som helst. Det är tydligen hur vanligt som helst. Då undrar jag varför jag inte sett det först för några dagar sedan.

Vaddå yttrandefrihet?

Läste igår att en jurist som jobbar med asylärenden har en blogg där han har uttalat sig tvivelaktigt om det ena och det andra, inte minst muslimer, på sin blogg. Här är några exempel på vad han har skrivit:


”Det första obehagliga inslaget var att bussens övre däck var fullsatt av somalienegrer och araber och stanken var fruktansvärd.”
(referat från bussresa till Hamburg)

”Hade det inte varit bättre att visa Selmas litterära arbete istället för lesbiska inslag som täckte hela avsnittet? Det är tydligen en fortsättning på TV:s bög-lesbiska kulturtema. Fy fan va äckligt!”
(Apropå tv-serie om Selma Lagerlöf)

”Riv Rosengård, Hammarkullen och Tensta och skicka de boende till Norrland och Lappland. Där kan de integreras, lära sig svenska, avislamiseras och må bra.”

”Muslimer förökar sig som kaniner och vill ta över Europa.”

Det här är alltså en människa som representerar dessa negrer och muslimer som han talar så illa om i asylärenden. I sedvanlig ordning går de främlingsfientliga bloggarna ut i en strid för yttrandefriheten. Att påtala Hans-Ola Mårtenssons (som juristen heter) uppenbara raistiska värderingar och ifrågasätta om denne är så lämplig för att representera någon som han uppenbarligen föraktar, är alltså ett hot mot yttrandefriheten.

Men grejen är ju den att; det här har INGENTING med yttrandefrihet att göra. I teorin är det klart att Hans-Ola Mårtensson ska få skriva vad han vill på sin blogg, om det så än bara är raistiska åsikter. I praktiken hade det varit det samma om Mårtensson hade varit ”vem som helst”; men nu är han inte det. Han är en jurist som representerar asylsökande, som inte sällan faktiskt är araber, muslimer, negrer eller till och med bögar. Hur kan man INTE ifrågasätta hans neutralitet i den här frågan?

Detta är inte en fråga om han ska få uttala sig rasistiskt eller inte; detta är en fråga om en människa med sådana värderingar är lämplig för sitt arbete. Detta är en diskussion som kan jämföras med diskussionen kring ”piratdomaren” Tomas Norström. Diskussionen där handlar inte om Norströms rätt att få sympatisera med upphovsrätsslobbyn; det handlar om han är lämplig att döma i denna specifika rättegång.

Låt oss säga att en jurist jobbar mycket med fall där barn har blivit utsatta för övergrepp eller våldtäkt av vuxna. Det kommer sedan ut i media att denna jurist har en blogg där han uttalat sig positiv till pedofili och incest. Skulle detta vara ett hot mot juristens yttrandefrihet? Jag tvivlar på att någon av alla främlingsfientliga bloggar skulle ta till samma martyrretorik i försvar för denne jurist. Men det är det som är roliga med de främlingsfientliga; de är knappast konsekventa. De vänder ständigt kappan efter den främlingsfientliga vinden.


Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Sommar i Svenneland!

Äntligen är sommaren här! Lagom till min en vecka lång semester. That’s right folks, jag har nu en vecka helt fri och ledig, sen åker jag upp till min hemstad och jobbar åt kommunen. Som alla andra chilenarna i Svenneland ska jag städa och dona runt resten av sommaren. Sen är det tillbaks söderut och jobba igen.

Jag har redan kickat igång semestern genom att städa, diska och tvätta kläder. Min stökiga svennesambo är på jobbet så jag passar på att rodda och dona i lugn och ro.

Eftersom att mitt vanliga sommarjobb som städtant är soft och har sjyssta arbetstider kommer jag förhoppningsvis ha mer tid att blogga. Som kulturarbetare var jag tied-up från åtta på morgonen till fem på eftermiddag. Sen ska man hem, typ laga mat och dona och sen umgås med familjen. Jag föredrar att börja klockan sex på morgon och sluta halv tre; man får så himla mycket mer gjort om dagarna!

Jusste; glömde nämna att min bostadsvärd har (genom höjda hyror förvisso) satsat på en total extreme make-over av min del av förorten. De har i några månader nu varit i full fart med att renovera utemiljöerna. Och visst har det blivit trevligare här i mina kvarter, vilka har annars rykte om sig om att vara stans skabbigaste. Folk som bor här har pimpat sina uteplatser med blommor och utemöbler och det är riktigt trevligt att vara ute och gå runt i hoodet nu. Det finns ett kvarter här bredvid som blev pimpat förra sommaren och där har gräset hunnit växa ut ordentligt och det ser riktigt fint ut. Inget stök, inget skräp; de boende har verkligen tagit hand om våra gemensamma utrymmen. Och folk verkar nöjda och glada. Sånt gör mig förbannat glad. Det visar bara att det visst är värt att satsa pengar ute i förorterna.

Jo, och så önskar jag alla där ute en skön sommar.

Radiodukumentärer is the new black

Jag har en ny kärlek i livet. En kärlek som heter radiodukumentär. Det är något helt speciellt med att berätta med enbart ljud, i en tid av multimedia-overload. Det är så skönt och avkopplande att bara luta sig tillbaka och lyssna; forma egna bilder i huvudet.

Tacka vet jag Sveriges Radio. De har förvisso inte en prisbelönt dokumentärredaktion som den norska motsvarigheten, men SR:s dokumentärer håller hög kvalitet ändå. Jag ska därför tipsa om några program som är av intresse för bloggens tema. Varsågod mina vänner, här har ni något att lyssna på när ni ligger på stranden/i hängmattan under semestern (om ni nu är så lyckliga att ha något sådant).

Vem får bo i Europa? (-> direktlänk till mp3)
Ett program om islamofobi, antisemitism, invandringsmotstånd och främlingsfientlighet i EU.

Året nynazisterna skakade Sverige (-> direktlänk till mp3)
Under 90-talet trappades det nynazistiska våldet upp. 1999 blev året nynazisterna skakade Sverige då en fackligt aktiv syndikalist mördades, ett journalistpars bil sprängdes i Nacka och två poliser mördades i Malexander.

Den svenska Vietnamrörelsen (-> direktlänk till mp3)
Den svenska FNL-rörelsen fångade upp unga människor som tyckte att USAs krig i vietnam var orättvist och grymt. Sakta men säkert vände de opinonen med demonstrationer, bössinsamlingar och äggkastning mot USAs ambassadör. Och när Palme julen 1972 jämför USAs bombningar med nazisternas illdåd, så sparkar USAs president Nixon bakut.

Kurdmorden (-> direktlänk till mp3)
Under 70- och 80-talet ökar flyktingströmmarna till Sverige från länder som drabbats av krig. Från Turkiet kommer ett stort antal kurder som flyr undan den turkiska militärens förföljelser och förtryck.

Polismorden i Malexander (-> direktlänk till mp3)
Sommaren 1999 skulle etsa sig fast i folks medvetanden som den bästa sommaren på länge. Men för de anhöriga till polismännen Robert Karlström och Olle Borén hamnade det strålande vädret i skuggan av en ofattbar tragedi.

Mordet på Fadime (-> direktlänk till mp3)
Den 20 november 2001 håller 25-åriga Fadime Sahindal ett tal i Sveriges riksdag. Två månader senare är hon död.  Med två skott i huvudet, i hallen i sin systers lägenhet, skjuts Fadime till döds av sin egen far.

Den stora flyktingströmmen på 90-talet (-> direktlänk till mp3)
Svensk flyktingpolitik var länge något som aldrig diskuterades. Den skötte sig i praktiken själv. Ofta behövde Sverige hjälp med arbetskraft, på 60 å 70-talet kom människor från Grekland, Jugoslavien och sen även från Finland. Men i slutet på 80-talet kom flyktingarna inte till ett jobb. Dom kom från krig, från förföljelse.

Lasermannen (-> direktlänk till mp3)
Beväpnad med ett gevär med lasersikte spred han i början av 90-talet skräck bland Stockholms invandrargrupper – i media fick han namnet Lasermannen.

Trevlig lyssning!


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Blatten blattar i Svenneland

Mina kära vänner, och ovänner! Jag har låtit bloggen falla lite i glömska i förmån för arbete och fritid (av vilken jag har hemskt lite nuförtiden). Jag har låtit ett EU-val fallit okommenterad, och en massa andra happenings. Det är inte bra. Inte bra alls.

Men nu är det såhär; jag har fort en kortare anställning inom den administrativa kultursektorn. Jag sitter uppe i en fin kontorsbyggnad där det sitter kulturarbetare och administrerar skattepengar till andra kulturarbetare. Jag kan säga er, att det är jävligt najs. Även fast jag bara är ”assistent” så har jag bättre lön än jag någonsin haft. Och det är gratis kaffe i automaten. Livet är fett. Bäst av allt är att jag är den ENDA blatten där, åtminstone på heltid. Det finns en annan tjej som frilansar där och hon har ett blattigt klingande namn. Tydligen kan hon också spanska. Så egentligen är vi två. Men hon är aldrig där. Så av en hel drös med administrerande och pappersbläddrande individer (de är väl en 30-40 pers i HELA verksamheten) så är jag den enda blatten i fikarummet. Det känns både bra och dåligt; bra för att jag är stolt över att just jag har tagit mig dit då det är uppenbart för blattar att få jobb där; dåligt för att det uppbart är svårt för blattar att få jobb där. Nej, vänta. Jag kom på att det finns en till frilansare där. Han är från Iran. Så vi är då tre. Men fortfarande ingen på heltid.

En hemlighet dock; det roligaste med jobbet är att jag kan se sura invandrarfientliga framför mig som är sura för att jag är blatte och har ett sånt fett jobb. Som är sura för att jag nu är HELT färdig med min akademiska examen. Som är sura för att jag inte lever upp till steretypen av vad en blatte är trots att jag går i keps med rak skärm och gympadojjor på jobbet. Jag vill så gärna bjuda på det.

Jag, som vill jobba med film när jag blir stor, har dock storslagna planer. Det invonlverar förorter och blattar. Men jag ska inte säga mer. Ni får hålla till godo med andra ord.

Jag har alltså varit fullt upptagen med arbete och egna projekt. Skulle egentligen ha spelat in en film idag men vädret tillät inte det. Åh, underbara svenska sommar. Jag har även varit ute på en kortare resa med jobbet. Så, bloggen har försummats i värsta Fritzl-andan. Dåligt.

Och till min förvåning har jag lyckats komma över 3000 besökare-sträcket under min bortavistelse! Grejt!


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Förena eder?

”Säpo och gränspolisen i Västra Götalands regionen misstänker att Migrationsverkets låsta förvar för flyktingar i Kållered utanför Göteborg infiltrerats av vänsteraktivister”, skriver DN och SvD (faktiskt, exakt samma.  Medial synergi, någon?).

Jag vet inte vad som är roligast; faktumet att det kan vara sant (och därför helt crazy) eller alla invandrarfientliga/invandrarkritiska skallar som sprängs samtidigt som de läser nyheten.

Jag lämnar frågan obesvarad.


Läs även andra bloggares åsikter om , , ,