Vaddå yttrandefrihet?

Läste igår att en jurist som jobbar med asylärenden har en blogg där han har uttalat sig tvivelaktigt om det ena och det andra, inte minst muslimer, på sin blogg. Här är några exempel på vad han har skrivit:

”Det första obehagliga inslaget var att bussens övre däck var fullsatt av somalienegrer och araber och stanken var fruktansvärd.”
(referat från bussresa till Hamburg)

”Hade det inte varit bättre att visa Selmas litterära arbete istället för lesbiska inslag som täckte hela avsnittet? Det är tydligen en fortsättning på TV:s bög-lesbiska kulturtema. Fy fan va äckligt!”
(Apropå tv-serie om Selma Lagerlöf)

”Riv Rosengård, Hammarkullen och Tensta och skicka de boende till Norrland och Lappland. Där kan de integreras, lära sig svenska, avislamiseras och må bra.”

”Muslimer förökar sig som kaniner och vill ta över Europa.”

Det här är alltså en människa som representerar dessa negrer och muslimer som han talar så illa om i asylärenden. I sedvanlig ordning går de främlingsfientliga bloggarna ut i en strid för yttrandefriheten. Att påtala Hans-Ola Mårtenssons (som juristen heter) uppenbara raistiska värderingar och ifrågasätta om denne är så lämplig för att representera någon som han uppenbarligen föraktar, är alltså ett hot mot yttrandefriheten.

Men grejen är ju den att; det här har INGENTING med yttrandefrihet att göra. I teorin är det klart att Hans-Ola Mårtensson ska få skriva vad han vill på sin blogg, om det så än bara är raistiska åsikter. I praktiken hade det varit det samma om Mårtensson hade varit ”vem som helst”; men nu är han inte det. Han är en jurist som representerar asylsökande, som inte sällan faktiskt är araber, muslimer, negrer eller till och med bögar. Hur kan man INTE ifrågasätta hans neutralitet i den här frågan?

Detta är inte en fråga om han ska få uttala sig rasistiskt eller inte; detta är en fråga om en människa med sådana värderingar är lämplig för sitt arbete. Detta är en diskussion som kan jämföras med diskussionen kring ”piratdomaren” Tomas Norström. Diskussionen där handlar inte om Norströms rätt att få sympatisera med upphovsrätsslobbyn; det handlar om han är lämplig att döma i denna specifika rättegång.

Låt oss säga att en jurist jobbar mycket med fall där barn har blivit utsatta för övergrepp eller våldtäkt av vuxna. Det kommer sedan ut i media att denna jurist har en blogg där han uttalat sig positiv till pedofili och incest. Skulle detta vara ett hot mot juristens yttrandefrihet? Jag tvivlar på att någon av alla främlingsfientliga bloggar skulle ta till samma martyrretorik i försvar för denne jurist. Men det är det som är roliga med de främlingsfientliga; de är knappast konsekventa. De vänder ständigt kappan efter den främlingsfientliga vinden.

–
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Hans-Ola Mårtensson, migrationsverket, rasism, Islam, muslimer, invandrare, asylsökande, asylärenden, yttrandefrihet

Etniska svenskar kastar inte sten

Natten mot söndag urartade en beef mellan irakiska blatteungdomar och svenneungdomar. Det slutade med att ett gäng svennar (om de var ungdomar framgår inte) började kasta sten mot irakier som bor i Vännes, om det var någon form av kollektiv bestraffning eller en ”dra alla över en kam”-grej vet jag inte. Men jag förstår inte varför man börjar kasta sten mot folk som inte ens har varit inblandade i denna beef mellan ungdomarna.

Beefen ska ha startat efter att en svensk tjej anklagat en arabisk kille för att ha slagit till henne. Enligt en av de (icke inblandade) blattarna som var tvugna att fly sina hem efter ”attacken” har tjejen i fråga inte kunnat pekat ut vem det var som slog henne. Enligt polisen i Vännes rör sig det inte om rasism, han menar alltså att det inte finns några rasistiska motiv bakom ”attacken”. Blattarna själva har dock upplevt stämningen som lite hotfull och en pojke berättade:

De har kommit fram till mig i skolan och sagt att de ska döda mig, de frågar varför jag är i Sverige

Enligt vissa källor (rättare sagt Fria Nyheter där ”fria” ibland verkar vara en förkortning på ”IQ-befriad”) har blattarna ställt till en del bråk och stått för en del av kriminaliteten i Vännas. Visst, det är mycket möjligt och finns egentligen ingen anledning att förneka eller att ifrågasätta dem uppgifterna (förutom att Fria Nyheter består av ett gäng galna och främlingsfientliga typer). Vad som dock skrämmer mig lite är den martyriska retoriken bakom alla dessa artiklar och blogginlägg från ”patrioterna” som mest troligt delar samma värderingar som de stenkastande svennarna.

Fria Nyheter, till att börja med, skriver att Vännesborna gör uppror,  andra som kommenterar lite här utgår från att svenskarna i Vännes försvarar sig själva mot ett yttre hot och våldet som svenskar utövar är rättfärdigat då blattarna bråkar och stökar. Man talar inte om att det är fråga om en uppgörelse mellan ungdomar, utan man vill gärna framställa det som att det var vanliga soffliggande svenssons som ”reste sig upp” och gick upp till kamp! All heder till vännesborna!

Vilket jag tycker är en underlig syn på det hela; en utgångspunkt som luktar apartheid långa vägar. De menar alltså att om man är svensk, och är förbannad på blattar av en eller annan anledning, så har man all rätt att utöva våld mot dem. Blattar, däremot, som är förbannad på svenskar av en eller annan anledning, bör inte utöva våld mot svennar utan hålla käft eller helst av allt åka tillbaka till arabien, eller vilken ocivilicerad håla dem än kom ifrån. Det är förvisso så att i Sverige finns något som kallas för ”defensiv nationalism”, vilket innebär att det är viktigare att försvara sin nation än att gå till attack mot andra (därav faktumet att det i Sverige inte har varit krig på flera hundra år). Den defensiva nationalismen gör sig påmind här då folk anser att det är viktigt att försvara sig, sitt land och sina normer mot de invaderande blattarna.

Vi är (vad jag förmodar) mitt i en lågkonjuktur. Det är kännt att när ekonomin går neråt går rasism och främlingsfientlighet uppåt. Sist vi hade en ekonomisk kris i Sverige (under början av 90-talet) lyckades Ny Demokrati ta sig in i riksdagen. Att stämningen blir hetsig och att det blir mer motsättningar mellan svenskar och blattar förvånar mig inte alls. Den defensiva nationalismen ökar och folk finner ett större behov utav att försvara sig själva, sin familj, sin kultur, sin nation och så vidare. Det finns dem som exempelvis menar att den stenkastande skaran bildade ett ”medborgargarde”, ett militärt fackord.

Och så ett sidospår:

Den absolut bästa kommentaren hittade jag dock i en blogg som sällan bidrar med något men som alltid bjuder på roliga kommentarer som folk har lämnat. Angående blattar som kastar sten:

Dom kastar sten i Rosengård för att dom kommer från en annan kultur där man har en tradition av sådant beteende. Fattiga arbetslösa etniska svenskar har ingen tradition av att kasta sten på brandmän och polis. Så är det bara.

Det här fick mig att ställa många frågor. För det första är jag nyfiken på hur det empiriska materialet som ligger till grund för denna slutsats ser ut; om det är en historisk analys eller, ja, varför inte ren ignorans? För det andra så undrar jag då varför det finns något som heter huliganer i Sverige och varför de jämt och ständigt anklagas för våld mot poliser om det nu är så att etnisk svenskar inte har någon tradition av att kasta sten. Rätta mig om jag har fel, men består inte suporterklubbarna till stor del av etniskt svenska arbetare? Jag har till och med läst böcker om detta, och om jag minns rätt så är det så. Så, hur är det egentligen? Är svenskar benägna att kasta sten, eller är ni ett gäng mesiga jävlar? Ska ni göra uppror mot oss, mot massinvandringen, eller är det bara vi som gör uppror och är förbannade? Bestäm er! Och sluta vara ett sådant gäng crybabies.

Det här handlar inte om ett raskrig, det är inte svenskarna som gör uppror mot massinvandringen, det är inte Vännesborna som sätter ner foten och visar vart skåpet ska stå. Det är kort och gott vanligt hederligt ungdomsgnabb. Och det är väl upp till polisen att hantera det, inte sant? Det ryktas dock om att ungdomarnas föräldrar också hängde på vilket inte förvånar mig då dagens ungdomar verkar helt oförmögna att göra något utan att minst en förälder är där och curlar.

—
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Vännes, flyktingar, invandrare, invandring, stenkastning, raskrig, främlingsfientlighet, rasism

Naivt att tro att SD är de enda ”rasisterna”

Igår skrev Mariam Osman Sherifay, ordförande för Centrum mot rasism, en ganska kort och intetsägande artikel i Newsmill angående faktumet att Kristdemokraterna och Moderaterna har valt att uttala sig kryptiskt i frågan om ett eventuellt sammarbete med Sverigedemokraterna. Hon menar att väljarna behöver få veta vart de står i förhållande till ett eventuellt SD-sammarbete. Och jag kan hålla med, jag skulle också behöva veta!

Jag har ju som bland annat syfte med bloggen att granska de etablerade partiernas invandringspolitik, integrationspolitik och så vidare. Det tycker jag personligen är mer intressant än att granska SD. Eftersom att jag VET att det finns rasism, fördomar, främlingsfientlighet och allmänt underliga värderingar bland SD:s väljare och medlemmarna. Vem som helst kan gå ut på det världsomspännande nätet och efter fem minuter hitta en SD-sympatisör som uttrycker sig tvivelaktigt och mer eller mindre rasistiskt. Jag anser att det är viktigt att granska SD, men som tidigare nämnt, så anser jag inte att det är viktigare att granska SD än något annat parti. Bara för att jag är ”vänster” betyder det inte att jag per automatik litar på Sossarna. För det gör jag verkligen inte. Socialdemokraterna förlorar en stor mängd väljare till SD, vilket inte förvånar mig alls. Jag läste en artikel häromdan om Leo Sundberg, före detta Sverigedemokrat som valde att senare gå ur partiet. Han gick över från sosse till SD, och hans förklaring är:

– Aktiva socialdemokrater är ofta medelklassmänniskor. De vet inte hur det är att vara en skitig knegare som släpar sig upp klockan sex på morgonen för att gå till fabriken.

Socialdemokraterna ville inte diskutera problem med invandringen, tyckte Leo Sundberg.

– Jag har jobbat mycket som slaktare och har en stark facklig arbetar­identitet. Jag var orolig för lönedumpning om Sverige släppte in för många invandrare.

Det här är väldigt bekant för mig och något som jag alltid har kritiserat; sossarnas pampfasoner och deras oförmåga att diskutera ”invandringen” på en vettig och givande nivå. Jag blir ofta anklagad av SD-sympatisörer för att ha samma värderingar som sossarna, att jag på något vis skulle försvara deras invandringspolitik. Nej, det gör jag inte. Jag anser istället att det finns enorma brister inom det Socialdemokratiska partiet. Jag litar inte på dem för fem öre. Det som Leo Sundberg förklarar ovan är ett problem som måste åtgärdas. Genom att undvika att föra debatten på en vettig nivå, genom att undvika att diskutera de svåra frågorna vinner SD mer och mer mark.

Personligen säger jag; varsågod, kritisera ”invandringen”! Men ta debatten på en nivån som sig bör; att kritisera invandrade individer är inte samma sak som att kritisera ”invandringen”, det är viktigt att komma ihåg. Att generalisera, tala om ”vi” och ”dem” samt åsikter om att ”svenskar” är suveräna andra kulturer är inte samma sak som att kritisera hur invandrarfrågan har bedrivits av etablerade partie. Get my point?

Men framför allt; låt oss bemöta varandra med respekt. Som sagt kommer man inte långt med generaliseringar och fördomar. Det gäller alla.

—
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om invandring, invandrare, Sverigedemokraterna, Centrum mot rasism, Mariam Osman Sherifay, socialdemokraterna, främlingsfientlighet, rasism

Stating the obvious; SD i ”rasistskandal”

När jag hörde om att man smygbandat Sverigedemokrater vid partimöten och då fått med rasistiska skämt var min första reaktion ”duuh, liksom.” Det är inte särskilt många där ute som är förvånade. Att SD aktivt jobbat på att tvätta bort rasiststämpeln de senaste åren har väl ingen gått miste om. Men att byta ut konceptet ras mot kultur har tydligen inte räckt för att få bort fördomarna. Jag tror nämligen inte att roten till rasismen inom SD bygger på något annat är fördomar.

Som någon nämnde i SvD är SD:s ideologi separatistisk; drar man det hela till sin spets så betyder det att Svenskar helst inte ska beblanda sig med negrer, blattar, turkar, muslimer, araber et cetera. I en sådan miljö är det inte så konstigt att sådana gargonger uppkommer. Det är heller inte konstigt att Jimmy Åkesson försöker försvara partiet genom att säga att sådant tillhör ovanligheterna. Vem försöker han lura? Det gäller att enbart vara ute på Internet i några minuter innan man stöter på en SD-sympatisör som vräker ut sig det ena rasistiska efter det andra. Jag vill med det dock inte påstå att allt som skulle uppfattas som kränkande mot invandrare är automatiskt rasistsiskt; som sagt, mycket av den så kallade vardagsrasismen har sin grund i en oförmåga och ovilja att se världen som något annat än svart/vitt.

Nåväl, vi får väl se hur länge det här håller i sig, skandalen alltså. Jag undrar om det ens gör någon skillnad? De som röstar på Sverigedemokratera kommer väl knappast att sluta rösta på dem. De som sympatiserar med uthägnda SD kommer nog snarare känna att de har fått vatten på sin kvarn, de kommer att kämpa för sin rätt att få dra dåliga rasistskämt utan punchlines. Dålig humor är trots allt en mänsklig rättighet.

Ärligt talat, jag förstår inte syftet med det här. Är det inte dålig journalistik så är det kanske idétorka? Ur ett mediekritiskt perspektiv måste jag säga att jag tvivlar på om Kalibers undercoverarbete kommer att leda till några större förändringar; jag kan snarare se negativa konsekvenser, som nämnt ovan, att vanliga svenska väljare känner en ökad vilja att rösta på SD då de upplever att deras åsikter och ideologi marginaliseras och bekämpas av ”etablisemanget”. Media vill såklart skapa sensation; journalister lever med illusionen att de kan skapa förändringar genom att använda sina egna maktkanaler samtidigt som de styrs av ett evigt jagande på tittare/lyssnare/läsare. Information värderas först i olika kvantiteter (pengar, ratings, läsare et cetera), sen i relevans/konsekvens/mening. Jag har läst lite här och där angående detta att vissa tycker att SD ska ”våga stå för vad de egentligen tycker” eftersom att ”många svenskar också tycker så” och det är på tiden att ”någon vågar stå för sina åsikter!” Det är liksom sådant martyrskap som vi vill undvika, men som man tyvärr göder med sådana här ”rasistskandaler”.

Jag måste nästan hålla med om att Janne Josefssons wallraffande bland de stora partiernas valstugor för några år sen var bättre än det här. Gör något vettigt och progressivt med våra licenspengar istället!

I media:
Rasism hos Sverigedemokraterna
Rasism på SD-möten avslöjas på band
Rasism avslöjas hos Sverigedemokraterna
Rasism hos Sverigedemokraterna

Andra bloggar:
Rasister i SD? No shit!
De rasistiska Sverigedemokraterna
Fördöm rasismen men inte rasisterna

—
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, rasism, kaliber, media, Jimmy Åkesson, främlingsfientlighet