Ett paradoxalt förhållande till diskriminering

Inte sällan när minoritetsgrupper av olika slag (exempelvis handikappade eller diverse etniska minoriteter) uttalar någon form av kritik mot myndigheter, samhällsinstitutioner eller näringsliv finns det alltid dem som tillhör majoritetsgruppen som hoppar upp och skriker att det är minsann inte diskriminering det handlar om. Det är minoritetsgruppen i fråga som är överdrivet känslig, gnällig, et cetera. Ofta följt av en kommentar som antyder på att om någon från majoritetsgruppen hade behandlats på samma sätt så hade det INTE varit en fråga om diskriminering. Detta är som en lag vare sig det gäller diskriminering av invandrare, muslimer, samer, rullstolsburna, CP-skadade, blinda, döva, överviktiga och till och med kvinnor, som faktiskt inte är en minoritetsgrupp.

I fredags läste jag om en privat hyresvärd som tog ut i snitt 4000 kr högre i hyra än normalt för en flyktingfamilj. Orsaken?

Som orsak anges bland annat att kostnader för vatten, sopor och uppvärmning blir högre när många bor i lägenheten.

Hyresvärden hävdar även att det är dyrare att ha flyktingfamiljer som hyresgäster eftersom omsättningen av flyktingfamiljer varit stor och bolaget haft stora kostnader för återställning av lägenheter.

Tidigare hade en svensk familj på sex personer bott där, och nu för att det bodde en kvinna med sina sju barn så blev det helt plötsligt dyrare att ha dem boende där. Hyresvärden ska tidigare ha uttalat sig i en av mina favorittidningar Hem & Hyra att flyktingfamiljer sliter mer på bostaden än vad ”skattebetalare” gör.

De bor väl på ett annat sätt i länderna de kommer ifrån. En skattebetalare tar hand om sina skador själva när de flyttar. Flyktingar har inte några pengar[...]

En kommentar är nästan överflödig. Det är ju uppenbart vad hyresvärden har för värderingar. Det som jag tycker är obehagligt att det finns bloggare där ute som tar hyresvärden till försvar, eftersom att hans beteende och värderingar förmodligen stämmer ihop med deras egna. Bland annat menar de att han är ju en privat aktör, han får väl göra vad han vill med sina fastigheter? De använder sig också av den klassiska ”omvänd-diskriminering”-approachen och menar så klart att om flyktingfamiljen hade fått lägre hyra än de skattebetalande svenskarna så hade det självklart inte varit diskriminering.

Det är paradoxalt tycker jag, att först påstå att ”invandrarna” bara gnäller om diskriminering hela tiden för att sedan själva gnälla över hur svenskar blir diskriminerade och utsatta för ”omvänd rasism”. Antingen så accepterar vi att i lever i ett samhälle där det finns diskriminering, och accepterar därmed när vi själva drabbas  av diskriminering. Eller så accepterar vi inte att vi lever i ett samhälle där det finns diskriminering och säger ifrån när vi själva och även andra drabbas. Men man kan inte gnälla när vissa diskrimineras och glädjas över att andra diskrimineras. Detta beteende kallas faktiskt något; det kallas att vara främlingsfientlig.

—
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om hyresvärd, privat hyresvärd, diskriminering, invandrare, flyktingar

Är alla blattar muslimer?

Igår såg jag på Debatt på SVT. Egentligen ville jag inte, främst för att jag avskyr Josefsson helhjärtat men också för att det är ett föga informativt program utan snarare en källa av irritation och frustration. Men min sambo ville så gärna se det så jag gick motvilligt med på att slå över. Det handlade nämligen om Sveriges integrationspolitik igår. Jag tycker det var en ovanligt civiliserad diskussion som fördes, och Josefsson var odräglig enbart ett par gånger.

Nyamko Sabuni och en sossepolitiker (minns inte hennes namn) bjöds in som både expertkommentatorer och fiender (i egenskap av politiker) och som blattealibin, antar jag då båda har invandrarbakgrund. Sen var det en hel bunt blattar i publiken, två ”invandrarkritiska” (som fick yttra sig i alla fall) och så en gråsosse turned Sverigedemokrat, fast själv påstod hon att hon absolut inte var det. Och låt inte glömma Nabila Abdul Fattah som satt i publiken och var smart (och otroligt vacker) som alltid.

Innan jag börjar gnälla och klaga så kan jag säga att jag tyckte att det var positivt att det var så många blattar i publiken. Det finns inget värre än när svenskar talar om integration över huvudet på oss blattar. Ett praktexempel på detta är alla ”invandrarkritiska” bloggar som finns där ute. Den martyriska retoriken och konspirationsteorierna drar snabbt iväg till vad bara kan liknas vid vitmakt-forumen i USA; ”all niggers are criminals!” och så vidare. Ett annat exempel på detta är riksdagen. Hur många blattar sitter i riksdagen? Räknar man in andra generationens invandrare (såsom Siv Holma, Per Nuder, Thomas Östros och Leif Pagrotsky) så är det tydligen 22 stycken. Sidenote bara.

En annan höjdpunkt, var i slutet då två (vad jag förmodar, för de hade slöja) muslimska kvinnor fick uttala sig om hur de upplevde situationen. Den ena berättade att hon gärna ville vara en del av det svenska samhället, att hon tycker om Sverige och vill att hennes barn ska leka med svenska barn. Tyvärr bor det inte så många Svenskar på Herrgården i Malmö, så det har inte blivit mycket av det. Det här var en höjdpunkt eftersom att det motbevisar 90% av de invandrarkritiska argumenten. Och det är här vi entrar ämnet MUSLIMER.

På SVT:s forum, redan dagen innan programmet sändes, påbörjades en diskussion angående integration och invandrare. Inte så förvånande skriver någon:

Det är lite sjukt att försöka prata om integration när en av grundpelarna inom islam bygger på att det är totalt förbjudet att beblanda sig med otrogna och skapa sådana vänskapsband.

Följt av ett (lösryckt) citat ur Koranen. Jag undrar vilken skola personen i fråga gick på, där de fick lära sig detta. Eller så har han (jag utgår från att det är en han att döma från användarnamnet) väl gått in på en av de många invandrarkritiska bloggarna och läst att det är så. Någon påpekar, typ, vad har integrationspolitik med Islam att göra? Och någon svarar:

Eftersom flertalet invandrare har muslimsk bakgrund så spelar detta naturligtvis roll i denna tråd som gäller integrationen misslyckande som delvis beror på de kulturella skillnaderna mellan islam och en vanlig ”svensson”.

Det var här någonstans i diskussionen som jag kände att jag inte ens orkade läsa längre. Och det var typ inlägg nummer sex. Men som den tappra multikultikrigaren jag är, läste jag vidare. Huvudvärk till trots. Jag förvånas mest av att diskussionen kretsar kring Islam och blattar från muslimska länder. Det verkar som att alla blattar är muslimer. Eller?

Först och främst kan man ju konstatera (med hjälp av SCB) att 7 av 10 a de största invandrargrupperna de senaste åren i Sverige har kommit från länder med kristen statsreligion. En grupp, det vill säga Irakier, kommer från ett land med Islam som statsreligion. Det är allmänt känt att Finländare är den största invandrargruppen i Sverige, dessutom är invandrare från skandinaviska länder den andra största invandrargruppen (fyra skandinaviska invandrargrupper utgör endast 60.000 personer mindre än HELA Asien vilket är cirka 50 länder).

Sedan får vi inte glömma att långt ifrån alla som kommer från muslimska länder är troende/praktiserande muslimer. Det kan antingen handla om personer som valt att lämna Islam, personer som aldrig varit muslimer eller som är ”liberala”/sekulariserade och utövar inte religionen aktivt. Sist av allt kan man väl anmärka på hur otroligt löjligt det är att skylla integrationsproblemen på en religion, eller på att det skulle vara en sådan stor kulturell skillnad mellan muslimer och Svenssons. Vad hände med politikernas ansvar? Det är trots allt dem som styr Sverige och Sveriges statskassa, inte ”muslimerna”.

Intressant, att de som ofta beskyller ”gammelmedia” för att ”mörka” mångkulturens ”baksidor” (och en massa andra uttryck inom citationstecken) går på samma gammelmedias stereotypa bild av muslimer i Sverige. Det verkar trots allt, som att det är från media, och inte från egna erfarenheter, som de invandrarkritiska bygger sin uppfattning om muslimer. Vare sig det är nyhetstidningar eller bloggar.

Det krävs enbart en grundläggande förståelse av nyhetsmediernas mekanismer för att förstå att tidningar, teve, radio och så vidare, är beroende av stereotyper för att överhuvudtaget kunna förmedla nyheter. Nyhetsmedia jobbar med att först etablera en norm, sedan förmedla det normbrytande beteendet. Utan normer och stereotyper skulle vi som publik inte kunna skilja på nyheter och ”vardag”. Liberala muslimer utan slöja är inte intressant. Konservativa muslimer med niqab är desto mer intressanta. För att inte glömma att media även använder sig av syndabock-metoden, där man gärna väljer ut en syndabock för ändamålet att förenkla komplexa frågor så att de blir ”läsarvänliga”. Läser man tidningar och ser man på teve regelbundet, så kan det säkert framstå som att Sverige står under en massinvation av muslimer. I synnerhet om man inte förstår skillnaden mellan arab och muslim.

Men resten då? Vi övriga blattar? Jag tillhör enligt statistiken den sjätte största invandrargruppen i Sverige, i egenskap av sydamerikan. Men det verkar som att alla vi, som kom så tidigt som 1973 och en bit in i 1990-talet, har glömts bort. Men när många av oss var relativt nya i Sverige, i början av 1990-talet, då minsann var det desto mer fel på oss. Vad jag har förstått hade Chilenare inte alls bra rykte om sig. Vi var tjyvaktiga, vi ville bara komma hit för att leva på bidrag och sen dra hit hela tjocka släkten som också skulle leva på bidrag. För att inte tala om att vi var KATOLIKER. Tydligen helt off. Jag minns en gång när jag gick i fyran (1994) då en lärare gav mig världens utskällning för att mina föräldrar var katoliker, och sa att katolicismen var sjuk och att katoliker var sjuka. Jag förstod ingenting. Jag visste knappt vad katolik var för något, jag visste bara att jag var en. Sen kom Jugoslaverna och då var allt de gjorde av ondo. Och så vidare.

Nu är det ”muslimerna” som får vara syndabockarna. Jag blir så less. Om vi håller på såhär kommer vi aldrig att komma någon vart. Det absolut viktigaste är dock att vi inser att detta är först och främst en fråga om klass. Invandrare är inte en homogen grupp, inte heller är muslimer det. Det finns allt från högutbildade till lågutbildade, akademiker och analfabeter, et cetera. Problemen ute i förorterna är inte ett problem som har sitt ursprung i kultur eller religion, det har sitt ursprung i klassamhället. Blattar som kommer till Sverige från utomeuropeiska länder (minus USA och Australien), blir automatiskt en del av underklassen och kan avancera till arbetarklass om möjlighet till förvärvsarbete ges. Om det inte finns jobb, fastnar många i ett slags segregerat limbo.

Ta bara den ovannämnda muslimska kvinnan som ville vara en del av det svenska samhället. Hon låter varken etnicitet, religion eller kultur hindra henne från att beblanda sig med Svenskar, men hon har inte fått chansen på grund av geografiska omständigheter och faktumet att hon inte kan få jobb. Argumentet att ”invandrare vill uppenbarligen inte integrera sig” faller pladask, så enkelt.

—
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om invandring, invandringspolitik, integration, integrationspolitik, Debatt, Islam, muslimer, blattar, invandrare

2000 besökare!

Sedan starten 12 mars har jag alltså fått 2000 (2083 för att vara exakt) besök till min blogg! Det är ju helt fantastiskt; ett snitt på 1000 besök i månaden. Inte så dumt va? Jag blir alltid förvånad och glad när jag går in på bloggen och ser att jag har fått en massa besökare och kommentarer (ibland) trots att jag inte uppdaterat på flera dagar.

Jag vill därför tacka alla er läsare och besökare, oavsett åsikt eller etnicitet. Det glädjer mig att folk vill läsa bloggen, och att folk lämnar kommentarer. Mer av sånt!

Jag blev extra glad idag då jag såg att någon på forumet svenskmuslim.se hade länkat hit. Jag brukar smyga omkring där obemärkt för att försöka finna svar på livets alla svåra frågor. Jag hoppas dock inte att det var en ”ironisk länkning”, alltså ett tips om en blogg som egentligen är dålig. Hur som helst är alla nya läsare välkomna!

Nu ska jag njuta av den långa kristihimmelfärdshelgen. Förhoppningsvis blir det några fler blogginlägg då!

Ge oss Sverige tillbaka… Eller något i den stilen

Det verkar som att SD har en ny slogan, Ge oss Sverige tillbaka! Inte lite dramatiskt va? Men denna slogan leder ju oundvikligen till motfrågan; ja men vad är det ni vill ha tillbaka? Jag behöver nämligen veta. För om detta är det enda de kräver för att lägga av med sina martyrfasoner i år, varför kan vi inte bara ge tillbaks det som vi nu har tagit ifrån dem?

Denna uppmaning tror jag vänder sig främst mot 1) sossarna 2) vänsterpack i allmänhet 3) blattarna 4) eventuellt utomjordingar. Man kan spinna vidare på detta och fråga sig; vilket Sverige vill ni ha tillbaka? SD nämner ord som ”folkhem”, ”välfärd” och ”demokrati” i sitt valprogram inför EU-valet 09. Men kära SD, det är ju sossarna som i Sverige är upphovsmän/kvinnor till folkhemmet, det svenska välfärdssystemet och den svensk demokratin (på ett hörn liberalern när det gäller rösträtten). Den svenska socialdemokratin har ju sedan Palmes tid präglats av ett humant och solidariskt tänkande och agerande när det kommer till invandringsfrågor. Men det tycker ni inte om va? Fast ni vill ha välfärd och demokrati, men ni vill inte ha en massa blattar rännandes här. Of course, varför skulle man vilja dela med sig av kakan när man kan ha den för sig själv? Palme måste ha varit en idiot! Inte så konstigt att ni är så glada över hans död att ni sjunger sånger om det!

Men okejdå, om ni hatar Palme så mycket så kanske ni vill ha tillbaka det rashygieniska folkhemmet från 30- och 40-talet? Det hade väl varit najs? Ut med tattarna och blattarna och allt det där packet! Länge leve det renrasiga Svenska folket! Men, vad ska ni göra med alla era blatte-alibin inom partiet? Ni har ju till och med en blatte som kampanjflicka på er hemsida! Det är väl ojuste att låta stackars  Elena kampanja för er bara för att sedan få reda på att hon måste åka hem igen för att ni ska återinföra det rashygieniska Sverige? Om ni inte informerar henne om detta snarast så kommer jag att göra det. Det är ett som är säkert!

Men okejdå, om ni inte så gärna vill skrota era blatte-alibin (för jag antar att många av dem är importerade av någon inom partiet) så kanske ni vill ha pre-folkhemssverige tillbaka? Ja, ni vet det där Sverige som var så jävla fattigt och miserabelt att 1,3 miljoner Svenskar valde att lämna Sverige för Amerikat, ett land som lovade trygghet och välstånd. Men vänta, det går ju inte! Ni är ju emot ”ekonomisk invandring”! Ni tycker ju att det är hemskt hur lite ”riktiga flyktingar” det kommer till Sverige och hänvisar ständigt till siffror som skulle visa på att 90% av oss blattar bara är här för att suga ut alla stackars hårt arbetande och skattebetalande svenskar! Varför skulle det då vara okej för 1,3 miljoner svennar att invadera Amerikat? Men hörni, när vi ändå är på ämnet. Ni vill ju hjälpa invandrare (som har bott i Sverige i typ 20-30 år eller som är födda i Sverige) att återvända till sitt ”hemland”, kan vi inte starta en kampanj för att hjälpa alla svenskättlingar i USA att flytta tillbaka? När vi ändå håller på kan väl alla flytta tillbaka till det landet som går att spåra längst bakåt i släktträdet? Jag skulle då få flytta till Spanien! En stor del av er skulle väl bli tvungna att emigrera till Danmark.

Men okejdå, ni vill fortfarande vara emot ”ekonomiska flyktingar” så då vill ni kanske ha tillbaka Stormaktssverige? Ja! Det låter väl fräsigt? Sverige var jättestort och mäktigt! Fast det finns ett litet problem där. Det var under den här tiden som Vallonerna invandrade till Sverige. Och vad jag förstår, så är ni emot ”massinvandring”. De kom dessutom från en helt annan kultur och hade en annan religion (på den tiden var det stor skillnad mellan olika kristna samfund)! Det låter väl inte så roligt va?

Nä, vet ni vad. Jag orkar inte gissa vilket Sverige ni vill ha tillbaka. Ni kan väl höra av er med ett svar så kan jag se om jag kan hjälpa er med det!

—
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Invandring, svensk historia, Sverigedemokraterna, invandringspolitik

Etniska svenskar kastar inte sten

Natten mot söndag urartade en beef mellan irakiska blatteungdomar och svenneungdomar. Det slutade med att ett gäng svennar (om de var ungdomar framgår inte) började kasta sten mot irakier som bor i Vännes, om det var någon form av kollektiv bestraffning eller en ”dra alla över en kam”-grej vet jag inte. Men jag förstår inte varför man börjar kasta sten mot folk som inte ens har varit inblandade i denna beef mellan ungdomarna.

Beefen ska ha startat efter att en svensk tjej anklagat en arabisk kille för att ha slagit till henne. Enligt en av de (icke inblandade) blattarna som var tvugna att fly sina hem efter ”attacken” har tjejen i fråga inte kunnat pekat ut vem det var som slog henne. Enligt polisen i Vännes rör sig det inte om rasism, han menar alltså att det inte finns några rasistiska motiv bakom ”attacken”. Blattarna själva har dock upplevt stämningen som lite hotfull och en pojke berättade:

De har kommit fram till mig i skolan och sagt att de ska döda mig, de frågar varför jag är i Sverige

Enligt vissa källor (rättare sagt Fria Nyheter där ”fria” ibland verkar vara en förkortning på ”IQ-befriad”) har blattarna ställt till en del bråk och stått för en del av kriminaliteten i Vännas. Visst, det är mycket möjligt och finns egentligen ingen anledning att förneka eller att ifrågasätta dem uppgifterna (förutom att Fria Nyheter består av ett gäng galna och främlingsfientliga typer). Vad som dock skrämmer mig lite är den martyriska retoriken bakom alla dessa artiklar och blogginlägg från ”patrioterna” som mest troligt delar samma värderingar som de stenkastande svennarna.

Fria Nyheter, till att börja med, skriver att Vännesborna gör uppror,  andra som kommenterar lite här utgår från att svenskarna i Vännes försvarar sig själva mot ett yttre hot och våldet som svenskar utövar är rättfärdigat då blattarna bråkar och stökar. Man talar inte om att det är fråga om en uppgörelse mellan ungdomar, utan man vill gärna framställa det som att det var vanliga soffliggande svenssons som ”reste sig upp” och gick upp till kamp! All heder till vännesborna!

Vilket jag tycker är en underlig syn på det hela; en utgångspunkt som luktar apartheid långa vägar. De menar alltså att om man är svensk, och är förbannad på blattar av en eller annan anledning, så har man all rätt att utöva våld mot dem. Blattar, däremot, som är förbannad på svenskar av en eller annan anledning, bör inte utöva våld mot svennar utan hålla käft eller helst av allt åka tillbaka till arabien, eller vilken ocivilicerad håla dem än kom ifrån. Det är förvisso så att i Sverige finns något som kallas för ”defensiv nationalism”, vilket innebär att det är viktigare att försvara sin nation än att gå till attack mot andra (därav faktumet att det i Sverige inte har varit krig på flera hundra år). Den defensiva nationalismen gör sig påmind här då folk anser att det är viktigt att försvara sig, sitt land och sina normer mot de invaderande blattarna.

Vi är (vad jag förmodar) mitt i en lågkonjuktur. Det är kännt att när ekonomin går neråt går rasism och främlingsfientlighet uppåt. Sist vi hade en ekonomisk kris i Sverige (under början av 90-talet) lyckades Ny Demokrati ta sig in i riksdagen. Att stämningen blir hetsig och att det blir mer motsättningar mellan svenskar och blattar förvånar mig inte alls. Den defensiva nationalismen ökar och folk finner ett större behov utav att försvara sig själva, sin familj, sin kultur, sin nation och så vidare. Det finns dem som exempelvis menar att den stenkastande skaran bildade ett ”medborgargarde”, ett militärt fackord.

Och så ett sidospår:

Den absolut bästa kommentaren hittade jag dock i en blogg som sällan bidrar med något men som alltid bjuder på roliga kommentarer som folk har lämnat. Angående blattar som kastar sten:

Dom kastar sten i Rosengård för att dom kommer från en annan kultur där man har en tradition av sådant beteende. Fattiga arbetslösa etniska svenskar har ingen tradition av att kasta sten på brandmän och polis. Så är det bara.

Det här fick mig att ställa många frågor. För det första är jag nyfiken på hur det empiriska materialet som ligger till grund för denna slutsats ser ut; om det är en historisk analys eller, ja, varför inte ren ignorans? För det andra så undrar jag då varför det finns något som heter huliganer i Sverige och varför de jämt och ständigt anklagas för våld mot poliser om det nu är så att etnisk svenskar inte har någon tradition av att kasta sten. Rätta mig om jag har fel, men består inte suporterklubbarna till stor del av etniskt svenska arbetare? Jag har till och med läst böcker om detta, och om jag minns rätt så är det så. Så, hur är det egentligen? Är svenskar benägna att kasta sten, eller är ni ett gäng mesiga jävlar? Ska ni göra uppror mot oss, mot massinvandringen, eller är det bara vi som gör uppror och är förbannade? Bestäm er! Och sluta vara ett sådant gäng crybabies.

Det här handlar inte om ett raskrig, det är inte svenskarna som gör uppror mot massinvandringen, det är inte Vännesborna som sätter ner foten och visar vart skåpet ska stå. Det är kort och gott vanligt hederligt ungdomsgnabb. Och det är väl upp till polisen att hantera det, inte sant? Det ryktas dock om att ungdomarnas föräldrar också hängde på vilket inte förvånar mig då dagens ungdomar verkar helt oförmögna att göra något utan att minst en förälder är där och curlar.

—
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Vännes, flyktingar, invandrare, invandring, stenkastning, raskrig, främlingsfientlighet, rasism

Kommentar från Leo Sundberg

Strax innan påsk skrev jag ett inlägg om Sverigedemokraterna, sossarnas pampfasoner och vänsterns oförmåga att faktiskt göra något vettigt och konkret vad gäller frågan om ”invandringen”. Jag fick ett mycket intressant och läsvärt svar från Leo Sundberg (SD-avhoppare) som jag gärna ville publicera som ett enskilt inlägg på bloggen.

Så, med Leos tillåtelse kommer här kommentaren i fråga:

—

När de andra partierna vägrar se och debattera olika problem (inbillade eller faktiska) kopplade till invandringen, så får Sd monopol på att vara “den kritiska rösten”. Detta i sin tur gör att de drar till sig väljare som inte delar deras rasistiska underström, men som ser denna som ett mindre problem än de andra partiernas kompakta ovilja att föra en förutsättningslös debatt.

Man kan faktiskt undra varför. Jag som sett Sd inifrån vet att det är ett parti som har rätt lite att komma med i flertalet frågor, de som tjänar mest på att ingen debatt förs är Sd själva.

Min analys är att det åtminstone inom vänstern finns en målkonflikt mellan tre olika önskemål som är svåra att förena. Man vill ha full sysselsättning, höga löner och en generös invandring. Det är svårt enligt mig.

Vi har redan idag en situation där Sverige tappar jobb till utlandet på grund av handelsvillkor och skatteregler. De produktiva jobben blir allt färre. Samtidigt kommer fler människor in i landet och ska försöka få jobb. Kontentan blir att fler och fler ska slåss om färre och färre jobb. Spontant sett brukar lönedumpning uppstå under såna omständigheter, men i Sverige har vi starka kollektivavtal som kan stänga ute de som vill arbeta för lägre löner. Lönerna hålls uppe, men på bekostnad av att många hålls ute från arbetsmarknaden.

När man invänder mot att trion “sysselsättning, höga löner, generös invandring” är svår att uppnå, så blir inte svaret att “det går att uppnå genom A, B, C så att X och Y mildras o.s.v”. Nej svaret blir istället att det är omoraliskt att ställa olika grupper och önskemål mot varandra.

Politik blir då inte längre en tävlan om att komma på lösningar på olika problem, utan istället en slags social teater där man tävlar i att ha den högsta moralen. Denna teater passar perfekt för de som är politiskt aktiva och ser en politisk yrkeskarriär framför sig – då det sociala spelet är något de behärskar. Men det är en teater med en luttrad publik, som helst vill se resultat. När dessa uteblir så lockas många av en skådespelare med betydligt sämre sminkning och framtoning, men som åtminstone erbjuder en praktisk lösning (stoppa invandringen).

Redan innan jag lämnade Sd insåg jag att Sd:s “lösningar” inte i grund och botten gjorde något åt grundproblemet: att kapitalisterna har ökat sin makt i samhället både ekonomiskt, juridiskt och politiskt. Men däremot uppfattade jag deras restriktiva invandringspolitik som ett sätt att mildra problemen med exempelvis ökande arbetslöshet, bostadsbrist med mera.

Hade det funnits en offensiv och realistisk vänster, så hade inte Sd varit ett intressant fenomen. Realisterna inom vänstern är dock inte offensiva, och de offensiva inom vänstern är inte realistiska.

—
Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om Sverigedemokraterna, Leo Sundberg, Socialdemokraterna, vänstern, främlingsfientlighet, invandring, invandrare, invandringspolitik

I kreativitetens tyfon

Äsh, jag vet inte ens vad det betyder. Men vad jag dock vet är att jag finner det svårt att finna tid att blogga för tillfället, vilket är tråkigt då det har skrivits en hel del intressanta saker om bland annat Rosengård på senaste. Något som jag väldigt gärna hade kommenterat men jag har som sagt inte haft mycket fritid eller energi på senaste.

Som jag har nämnt tidigare så har jag en praktik inom ”kultursektorn”, rättar sagt inom ”film”, och eftersom att detta är min stora passion i livet så har jag ägnat i stort sett all min energi på detta under senaste tiden. Jag har knappt kännt av någon slags fritid eller vila. Men jag klagar inte; jag lever så att säga min dröm för tillfället. Jag måste passa på att njuta och göra bra saker innan praktiktiden tar slut. Om en månad är jag helt plötsligt färdig med min utbildning och väldigt arbetslös så vi får väl se vad som händer med bloggen då. Tills vidare kan jag inte lova många uppdateringar i veckan.

Jag har dock för tillfället ett ess i rockärmen… Håll till godo.